Hälsingland.
"Till Huvudsidan."


Hälsinglands Landskapsblomma.
Lin. (Línum usitatissimum).

En av de första som "nappade" på Waldenströms insändare med förslag på provinsblommor var kominister E.A. Fredholm i Delsbo.
Redan fem dagar senare (29 maj 1908) skriver han ett brev till hälsinge-tidningarna:

"Herr Waldenströms idé är synnerligen tilltalande,
och vad Hälsingland beträffar bör vi få vår blomma fastslagen
vid det stora midsommarmötet i Delsbo.
Det vore därför gott, om vid mötet ett prov av blomman,
som då även kunde användas som mötesmärke, funnes tillgängligt.
De som äro intresserade av saken inbjuds därför vördsamt att inkomma med förslag till "Helsinglands nationalblommas" utseende (slag, färg, storlek)
till undertecknad, mötesbestyrelsens ordförande".

I Hudiksvallsposten 2 juni kommer signaturen "Helsinge"
med ett konkret förslag. Han skriver bland annat:

"För min del anser jag "linstråt" med sina tindrande blå blommor
framför allt passa för Helsingland. I andra rummet sätter jag
"Prästkragen Margaretablomman". Men låtom oss rösta!"
I Hälsingetidningarna följer nu en ivrig debatt om vilken provinsblomma landskapet skall ha.
Att Stockholms Dagblad glömde Hälsingland i sin första
uppsättning bryr man sig inte så mycket om.
I senare artiklar föreslås vildrosen och styvmorsviolen.
I Hälsingetidningarna förekommer ytterligare en mängd alternativ.
Men man märker att linet har ett starkt stöd.
Signaturen R.M. skriver:
"Främst borde man kanske tänka på Linet (Línum usitatissimum).
Denna växt är av gammalt nära förbunden med vårt landskaps odling.
Med sina vackra blå blommor och - varför ej säga det?-något stela växtsättet,
ger den ett gott uttryck för något av de ädlaste och egendomligaste även för landskapets folk."

Detta är ett utdrag ur boken om,
Sveriges landskapsblommor och deras historia.

Av Jan Vegelius.


Linblommornas visa.

Det finns många visor om lin.
De flesta av oss har väl dansat "Nu skall vi skörda linet idag".
En annan linvisa är skriven av kyrkoherde Georg Granberg i Funäsdalen.
Den heter "Linblommornas visa".
Den vann första priset bland de 2763 dikter som kom in till
Nordiska Museets och Stockholms-Tidningens pristävlan,
om den bästa allsången 1937.
Georg Granbergs visa låter så här.

Linblommor blyga, linblommor blå,
sommarvind susar i solen.
En gång skall vävstolen dunka och slå,
skytteln gå med finaste lintråd på spolen.

Linet skall skördas och rivas för hand,
blötas och hängas på hagen.
Blötas och rötas och stötas ibland,
dragas i land, hänga ett halvår på hagen.

Linet skall sen till linskäkten gå,
häcklas och borstas och skäktas.
Frias från skälkarna, grova och grå,
lintottar små, som finaste silke skall skäktas.

Spinnrocken surrar och nystkronan går,
flitiga fingrarna tvinna,
linhuvud höga på spinnrocken står.
nystkronan går, flitiga fingrarna spinna.

Linet skall vävas och bultarna gå,
revas och trädas i skeden.
Arla och särla skall vävstolen slå,
skottspolen gå, garnet skall trädas i skeden.

Linblommor blyga linblommor små,
en gång skall sommarvind vina.
Susa er saga och solen skall då,
lysa uppå brudelin, brudelin fina.

"Till Huvudsidan."